Minnen från lillasyster Inger
Ingvar föddes på BB i Lund liksom alla syskonen. Vi växte upp i Vismarlöv, en liten by ett par mil utanför Malmö. Där bodde vi med föräldrarna Anna och Nils Persson i ett hus, s k Egnahem, omgivet av bondgårdar, sädes- och betfält och hästskjutsar. Far var en duktig snickare och byggde huset själv (med någon hjälp förstås). Mor och far var arbetsamma, skötsamma människor och bra förebilder. Det var ordning och reda med allt i hemmet. Lagades mat och bakades mycket, odlades frukt och grönsaker i trädgården och det fanns också en liten hönsgård. Ett tryggt och bra hem. Vi hade alltid kompisar hemma, det var öppet för alla.
Ingvar var som man sa ”duktig” i skolan och fick bra betyg. Ingvar var sportig, simmade, var mycket i naturen, vandrade och tältade med kompisar.
Men Ingvar hade också en annan lite mer skapande och kreativ sida. Han målade i olja och Ingvar och hans två är äldre bror Arne spelade båda klarinett. Till glädje för oss alla i hemmet. Ingvar var alltid noga med sina kläder, pressade byxor och borstade skor. Snäll och mycket omtänksam mot oss yngre syskon. Hittade på saker med oss, t ex när vi ville leka affär, klättra i träd, åka skridskor och annat. Han kunde till och med ibland fläta mitt hår.
Vi hade också en halvbror som var ganska mycket äldre och redan var iväg och jobbade i Stockholm vid den tiden. Vi var tillsammans fem pojkar och jag, Inger, enda flicka och näst yngst.
Åren innan Ingvar sökte till Flygvapnet jobbade han med administrativt arbete i ett handelsbolag i Malmö. Där skötte han bland annat tullhandlingar, fakturor mm.
De två klarinettspelande bröderna Ingvar och Arne flyttade till Malmö där de delade en liten lägenhet och jobbade.
Sedan ville Ingvar söka till Flygvapnet, men föräldrarna, som var tveksamma, skrev på hans ansökan. När Ingvar väl var under utbildning i Ljungbyhed kom han ofta hem tillsammans med någon flygarkompis. Det var så spännande att höra dem berätta hur härligt det var att flyga. Ingvar var också i London med någon/något sällskap. Om jag minns rätt var de i England då för besök hos/flygning med RAF.
Det förekom också att Ingvar under övningsflygning passerade över vårt hem i Vismarlöv. Det var då nästan ofattbart för oss att uppleva. Ingvar hade också certifikat för privatflygare.
Det var juli månad 1957. Den 11 juli. Dagen det hände. Sista dagen innan ledighet då Ingvar och en flygarkompis skulle komma hem i en bil som de hyrt eller lånat. Ingvar kom aldrig hem.
Ett par år tidigare hade Arne äldre brodern också planer på att söka till Flygvapnet, men då tyckte föräldrarna annat. Arne blev kvar som militär och blev sen kadett, gifte sig och fick en son. Arne sökte sen till Polishögskolan, men det blev inte mer i hans liv. Arne omkom i en trafikolycka i oktober 1956, 9 månader innan Ingvar havererade. Så Arne kom heller aldrig hem.
Mor och Far förlorade således två barn och vi syskon våra bröder, inom loppet av 9 månader.
Stor sorg och förtvivlan för oss alla. Vid den tiden fanns inte/gavs ingen speciell hjälp från Flygvapnet i form av krisstöd eller annat till familjen. Föräldrarna fick hantera allt och upprätthålla hemmet, vår skolgång med läxor och annat så gott de kunde.
Men senare fick våra föräldrar glädjas åt att se flera barnbarn växa upp och umgås med. Livet gick vidare.
Så kom vi till de svåra dagarna. I Hyby kyrka vara hela familjen närvarande vid dessa två stora begravningar med militärmusik, soldater, övrig släkt, flygarkamrater, barndomsvänner och många grannar och andra människor från bygden. Ett oändligt hav av blommor.
Jag har ofta tänkt på alla unga soldater/flygare som närvarade och bildade häck på kyrkogården – hoppas det gått/går bra för dem i livet.
Jag minns precis var jag var och hur dagarna var när budet kom om de båda olyckorna. Ingvar försvann i havet och det tog några dagar innan han hittades. Jag tänker mycket på mina föräldrar, hur de i sin stora sorg och förtvivlan gjorde allt de kunde för oss barn.
Jag är den enda av hela syskonskaran som är kvar i livet. Jag är gift med Kjell sedan nästan 60 år, har barn och barnbarn. Tänk att när jag träffade Kjell gjorde han sin militärtjänst som eltekniker på Ljungbyhed. Flyget igen. Han har ett stort intresse för flyg, håller på med simulatorflygning.
2026-08-05
Inger Roslund
Tack till Krister Thorell och Per Jelkne som välkomnade oss till en fin och intressant dag då vi besökte F13 Kamratförenings museum och det lilla minnesmärket.
Inger & Kjell Roslund