(alla bilder kan förstoras – är klickbara)
Bakgrund
Karl-Erik Adolf Löfdal(ff) föddes den 13 oktober 1923 i Kroppa, i Värmland
Föräldrar var Edgar Löfdal och hustrun Eivor, född Franke.
Fadern var landsfiskal i Kroppa Landskommun, som också innefattade Filipstad och Storfors. Karl-Erik hade två äldre systrar, Karin och Märta.
Mamma Eivor, hade hand om hem och barn i Storfors där familjen bodde.
1932 flyttade familjen Löfdal till Arvika där fadern fortsatte som landsfiskal. De var ganska välbärgade och kunde ha tjänstefolk i hemmet.
Karl-Erik ryckte in vid F 5 Ljungbyhed den 9 juni 1942 och påbörjade där GFU(grundläggande flygutbildning). Han blev klar den 21 april 1943. GFSU1(Grundläggande flygslagsutbildning) gjorde han på F 8 Barkarby från maj till oktober 1943 där han fick flyga J 9. Han var därefter kadett på Ljungbyhed från oktober 1943 till april 1944
Kadett Löfdal 18 dec 1943 vid F 5 Ljungbyhed
Kungl. Flygkadettskolan flyttades från F 5 Ljungbyhed till nyss upprättade F 20 i Uppsala och invigdes den 19 april 1944. Flygplanen som redan tillhörde kadettskolan överfördes till Uppsala.
Våren 1944 gifte sig Karl-Erik med Margot Aslaug Persson från Arvika. De fick dottern Agneta som föddes i november 1944.
Under tiden Karl-Erik var på F 8 så flyttade familjen till Stockholm (Brännkyrka) i juli 1944. Han fortsatte sin officersutbildning på F 20. Den första kullen officerare examinerades i april 1945 och Karl-Erik var en av dom.
Han placerades därefter i april 1945 vid 1.div F 13 Bråvalla med fänriks grad. På F 13 flög han J 22, förutom de skol- och sambandsflygplan som fanns på flottiljen. Under 1945 fick han flyga ett par uppvisningar med J 22. Under hösten 1946 började han därefter flyga J 28 Vampire.
Den 4 december 1946 och med endast nio timmar på J 28 skulle han öva uppvisningsflygning tillsammans med en grupp kamrater. Vid starten på det blöta och mjuka gräsfältet hade flygplanet svårt att komma i luften och han råkade fälla in hjulen lite för tidigt, vilket medförde att planet slog i backen och kanade på buken tills det stannade. Senare samma månad var han med över till England för att hämta hem ett nytt Vampire-flygplan, och även vid ett tillfälle i maj 1947. Han var en av F 13:s bättre ff och var mycket populär hos kamraterna.
Vid haveriet den 1 juni hade han en total flygtid av 802 timmar, varav 50 timmar på J 28.
Haveribeskrivning
Löfdal framför J 28, nr 28019, «Röd David», inför flygningen den 1 juni 1947.(Foto via Hans Kampf ÖFS.)
Den 1 juni 1947 var det stor flygdag på Bromma flygplats med mer än 100.000 besökare. F 13 Bråvalla var representerade med sitt senaste tillskott i form av ett antal reaflygplan av typen J 28 Vampire. De hade varit i tjänst i knappt ett år. Man höll som bäst på att utbilda piloterna på flygplantypen. Många flyguppvisningar genomfördes i landet under det första året. Löfdal hade flugit den i knappt femtio timmar och var en av de mest kvalificerade. Han blev utvald att soloflyga och visa upp J 28 nr 28019, Röd David på Bromma. Han hade nyligen utfört samma uppvisning i Göteborg och vid Kungsängen (Norrköping).
Start genomfördes kl 14.29 med J 28 nr 28019 och under en kvart visade ff upp flygplanet i ett antal avancerade manövrar. Kl 14.45 gjorde Löfdal en högfartspassering, med utgångshöjd 2000 meter, i dykning längs bana 13. Han passerade banan på 50 meters höjd med drygt 800 kilometer i timmen. Därefter gjorde han en brant stigning under långsam roll, som sedan övergick till en looping. Vid utgången av denna gick ff ned till en höjd av 100 meter. Därefter följde en långsam roll under svag stigning mot sydost. Ff flög sedan två varv runt flygfältet i brant sväng på omkring 200 meters höjd, med en kurvradie av cirka 600 meter. Han planade sedan ut och drog av gasen för att fälla ut landstället för att sedan gå in för landning på bana 31 under sväng. Han fick i samma ögonblick en varning på radio att – Se upp för B 18-förbandet. Ff gick då om och passerade tvärs över bana 13-31 på omkring 100 meters höjd. Avståndet mellan J 28:an och B 18-förbandet var då cirka 200 meter. Han fortsatte sin vänstersväng för att rikta in sig mot bana 31. Han avbröt dock svängen, rätade upp fpl och gjorde en lätt dykning. Han fortsatte sedan in i landningsvarvet, drog på motorn och begärde landningstillstånd. I den sista 180-graderssvängen låg planet först i måttlig bankning, som successivt ökades, samtidigt som fpl höjd minskades. Ff försökte troligen att räta upp flygplanet utan att lyckas, innan det slog ned. I planflykt tog fpl högra hjul i taket på en verkstadsbyggnad, kanande över taket på ett skjul och krossade delvis en personbil som var parkerad utanför firman Kassaskåp & Branddörrars lokaler. Fpl fortsatte sedan någon meter över marken och slog igenom betongväggen till nämnda firma. Inne i lokalen slogs vingar och bommar av mot betongpelare som också bröts av vilket gjorde att taket störtade in. Brand utbröt, men kunde fort släckas av tillskyndande brandkårspersonal. Ff omkom omedelbart och flygplanet blev totalförstört. Otroligt nog så var det ingen annan person som blev skadad vid störtningen. Det omfattande och noggrant utformade uppvisningsprogrammet fortsatte efter olyckan enligt plan.
Orsaken var felbedömning vid landningen. Ff hade förmodligen också varit stressad och ansett sig försenad med sin landning. Landningsvarvet hade då blivit för snävt och flygplanet hade vikit sig p g a för låg fart.
J 28:an stryker tätt över taket på byggnaden. Ögonblicket innan har flygplanets hjul slagits av mot ett tak i flygriktningen. En del människor på taket har kastat sig ned för att undgå att bli träffade. (Foto från Internet).
Flygplanet har just slagit genom väggen till firman Kassaskåp & Branddörrars lokaler och brand har utbrutit. (Foto via Svensk Flyghistorisk Förening.)
Karl-Erik var mycket omtyckt av kamraterna på F 13. De skrev en dödsruna om honom som bl a publicerades i tidningen Flyg:
Karl-Erik har gått bort. En stor förstämning har gripit flottiljen. En av de bästa krafterna och trevligaste kamraterna har lämnat oss. Vi som lärt känna Dig inte bara som hård jaktflygare utan även som vän och kamrat vid gemensamma övningar inom och utom landet, vi känna ett stort tomrum efter Dig och kunna ännu knappt fatta, att vi ej mer få se Ditt glada ansikte ibland oss.
Ditt ljusa sinne, Din smittande humoristiska livssyn, Din aldrig svikande optimism står för oss som eftersträvansvärda ideal.
När Du lämnat oss kan vi blott önska att Du må vila i frid i Din värmländska hembygd. Ditt ljusa minne skall av oss bevaras i tacksamhet för allt Du givit av mod, kunskap och exemplariskt kamratskap.
Kamraterna
Karl-Erik jordfästes under militära hedersbetygelser den 6 juni 1947 i Arvika östra kyrka. Kistan var svept i den svenska flaggan och hans flygarmössa och dolk var placerad på locket. Sorgemusik spelades av kantor Olof Franke. Prosten och riksdagsmannen Harald Hallén höll ett gripande griftetal. Major Sven Hedberg, tillförordnad flottiljchef, framförde en hälsning från chefen för flygvapnet och från kamraterna vid flottiljen. Många av hans kamrater deltog i begravningen och följde honom till den sista vilan. Kistan bars ut av sex flygofficerare med en fanbärare i spetsen. En stor mängd kransar nedlades vid gravsättningen, bland annat från flottiljchefen, de olika kårerna vid Bråvalla flygflottilj och idrottskamrater, både vid F 13 och från olika idrottsföreningar i Arvika.
Ett särskilt tack till vår redaktör Mats Averkvist som bidragit stort till det mesta i redogörelsen.