Fram till början av 90-talet, strax innan flottiljens nedläggning, var F 13’s strilenhet en av de allra största i landet. Åtminstone om man ser till verksamheten och till antalet moderna anläggningar. Exempelvis var F 13 den enda flottilj som ansvarade för TRE av landets totalt åtta radgruppcentraler. Inom F 13’s ansvarsområde fanns flera moderna tredimensionella radaranläggningar.
Vid Radarkompaniet PS 860/870 utbildades personal av alla kategorier för bemanning av krigsförband inom hela landet.
Även den Optiska luftbevakningen engagerade ett stort antal medarbetare. Både värnpliktiga och frivilligpersonal var krigsplacerade vid de sju Luftbevakningskompanierna. Totalt handlade det om uppemot 2000 personer, placerade vid LGC och LS.
För den som vill fördjupa sig i hela F 13’s Strilhistoria finns ett kapitel i boken ”Bråvallavingar”.
Den här fliken på hemsidan begränsas därför till kortfattade kommentarer av verksamheten så som den såg ut strax innan flottiljens nedläggning.
Det bör påpekas att F 13’s strilförband inte berördes av nedläggningen på samma sätt som verksamheten inom flottiljområdet. Den organisatoriska hemvisten för både strilcentralerna och radarkompanierna överfördes till andra förband. Arbetet vid strilförbanden fortsatte som vanligt, i flera fall ända fram till millennieskiftet.
Under min tid som strilchef kunde jag konstatera att verksamheten inom Strilenheten var relativt okänd. Många av de Bråvallakamrater som hade sin sysselsättning på flottiljen visste att det fanns en strilenhet, men få kände till innebörden. Den höga sekretess som omgärdade verksamheten medverkade till att striltjänsten betraktades som lite ”mystisk”.