R 136, Falken

Placerad strax väster om Åtvidaberg.

PS-66 anskaffades i slutet av 1960-talet och var flygvapnets första tredimensionella storradar, det vill säga att PS-66 mätte automatiskt mätte målhöjd under varje antennvarv. Till flygvapnet levererades fem radarstationer av den här typen. Falken togs i operativ drift 1971.

Ett förhållande som man egentligen aldrig tänkte på var att uppställningsplatsen för antennen var placerad hela 198 meter över havsnivån. Det här innebar att radarvågorna inte stördes särskilt mycket av den omgivande terrängen. Antennhöjden medförde också att radartäckning på låg höjd var relativt god.
Radarinformation från R 136 överfördes via radiolänk till rrgc och lfc. Till Rrgc O1/S fanns dessutom en bredbandskabel för överföring av radarinformation.
Vid anläggningen fanns en operatörshydda. Den användes tidvis som reservgrupperingsplats av F 13’s luftbevakare och radarjaktledare.

Radarkompaniets drift hanterades av cirka 13 anställda och tolv värnpliktiga.
Kompaniorganisationen upphörde 1989. Därefter bemannades anläggningen med ett par tekniker fram till avvecklingen, strax före jul 2000.

R 130 Katten

Placerad på ön Furillen, nära Fårösund.

Katten var både Flygvapnets och F 13’s första moderna storradarstation. Stationen var också den första som gavs ett fortifikatoriskt skydd.
PS-65 hade en räckvidd på 330 km och höjdtäckning upp till 25 000m.

Lokaliseringen till Gotland innebar att stationen hade utmärkt radartäckning över en stor del av Östersjön. Därför hade radarkompaniet en stor och viktig roll i incidentberedskapen, både när det gäller luftbevakning och stridsledning av beredskapsjakten.

R 130 togs i bruk 1965 och avvecklades 1993.

1985 tillfördes grupperingsplatsen vid Furillen ytterligare en modern radar. En PS-66:a, med benämningen R 46 (Renen), flyttades från Kramfors. Samgrupperingen med den befintliga PS-65 ansågs kostnadseffektiv eftersom anläggningen därigenom kunde betjänas av samma driftpersonal. Den togs i operativ drift på Gotland 1986.
Anläggningen var inte fortifikatoriskt skyddad. Radarhyddorna var istället placerades i plåtskjul. PS-66 på Furillen fick benämningen R 236 och anropssignalen BONSEN. Den här benämningen är i sig en liten kuriositet. ”Bonsen” är Gotländska för en stor hankatt, vilket ansågs passande eftersom den intilliggande PS-65-an ”rätt och slätt” benämndes Katten.

I några år kördes de båda radarstationerna parallellt tills PS-65-systemet avvecklades ur Flygvapnets organisation. Samtidigt som 65:an skrotades tog man även bort PH-40 systemet, då ingen höjdmätare längre behövdes eftersom PS-66 är en tredimensionell radar och själv mätte höjderna.

Våren 2005 inleddes nedmonteringen av ”Bonsen”. Huvuddelen av utrustningen kasserades.

Radarkompani PS 860/870

På 1960-talet fick F13 luftvärnsroboten Bloodhound, ett förband som av många ansågs vara det enda riktigt fältmässiga inslaget på flottiljen. Det var en egenskap som väl kom till pass när man under 80-talets senare del gjorde en omorganisation till en utbildningsenhet för moderna radarförband typ 860 och 870. Vid F 13 utbildades under flera år insatsförband för betjäning av PS 860 och PS 870.

Utbildningen inkluderade alla roller i de förbandsenheter som senare krigsplacerades vid radarstationerna, allt ifrån operatörer till bilförare och kockar. Kompaniets ansvar omfattade både grundutbildning och repetitionsutbildning av personal som var krigsplacerade vid anläggningarna. Utöver F 13 fanns utbildningskompanier vid F 21, F 4 och F 17. För sin verksamhet disponerade kompaniet hangarbyggnaden som ursprungligen uppfördes för ”avdelning 6”. En stor del av utbildningen genomfördes dessutom i anslutning till radarstationernas grupperingsplatser.

Personligen minns jag särskilt en utbildningsdag som jag följde ”djupt inne i skogen”. Vid det här tillfället tränades värnpliktiga lastbilsförare i terrängkörning. För mig var det en otrolig upplevelse att se hur unga värnpliktiga tog sig fram med terrängbil 30 och 40 i terräng där till och med en häst skulle tveka att släpa fram timmer.

I samband med F 13’s nedläggning överfördes utbildningskompaniet till F 16. I sin dagbok från nedläggningen skrev Åke Renåker 10/1 1994:
”Radarkompani PS-870 lastar allt vad de har och mot flottiljen i Uppsala drar”. Huvuddelen av kompaniets personal följde med till Uppsala. Där fortsatte utbildningen ända fram tills det var F 16’s tur att råka ut för en förbandsnedläggning.

PS 860 och PS 870 är fortfarande stommen i Försvarsmaktens strilsystem.
Inom F 13 forna ansvarsområde finns för tillfället två PS 860 och fem PS 870. Två av de senare är grupperade på Gotland.